Psykiatriska symtom

Nedbrytning av nervceller leder till en mer skör och känslig hjärna. Det innebär att individen blir mer lättpåverkad av olika intryck. Bland annat är förmågan att sortera bland stimuli som påverkar planering, överblick och uppmärksamhet störda. Även förmågan att kontrollera och behärska känslor avtar, då man får allt svårare att överblicka och förstå konsekvenserna av handlingar. Man brukar kalla detta för affektlabilitet.

Upplevelsen av att förlora de tankefunktioner med vilkas hjälp information och kunskap hanteras (kognitionen) påverkar vanligtvis humöret. Man känner irritation över att inte kunna som förr. Självkänslan påverkas och sänks av sådana upplevelser och vanligt är att personen bryr sig allt mindre om sig själv. Utseendet och välbefinnandet blir alltmer oviktigt. Man missköter kanske sin hygien. Förmågan att uttrycka sig nyanserat kan gå förlorad. På frågan ”hur mår du” får man vanligen svaret ”bra”, när det är uppenbart att det inte alls är bra. Irritabiliteten över att inte kunna, kan ibland övergå i aggressivitet och späds senare på med oro och ångest över att det faktiskt går allt sämre.

Den tilltagande oförmågan att klara saker kan även leda till passivitet och uttalad apati. Depression med självmordstankar och ångest kan förekomma. Ibland utvecklas ett rituellt beteende eller tvångsbeteende. Somliga fastnar i en tanke eller i ett beteende som kan vara svårt att lämna. Att röka den ena cigaretten efter den andra är ett exempel på detta. I sällsynta fall förkommer allvarliga psykiatriska symtom som vid psykos. Vanligast bland psykotiska symtom är sjukligt ökad misstänksamhet.

Känslolivet blir alltmer onyanserat och man ser efterhand en känslomässig utslätning. Detta märks även i ansiktsmimiken som blir allt svårare att avläsa. Förändringen i ansiktsmimiken har även en muskulär bakgrund i den ökande förlusten av muskelkontroll. Detta är viktigt att känna till, eftersom det utslätade ansiktet gör att man förlorar en viktig dimension i kroppsspråket, den icke-verbala kommunikationen. När personen försämras kan man ibland se en blick som är stirrande och kontaktlös. Mycket ofta finns rädsla, oro och ångest bakom denna blick.